Inte sällan anlitas hantverkare av konsumenter på så kallad löpande räkning, dvs. att man kommer överens om att de ska utföra ett jobb till ett visst timpris men inte har bestämt något mer om hur mycket det får kosta totalt eller hur många timmar som får läggas ner. När arbetet sedan är gjort så kommer fakturan som är mycket högre än vad man räknat med. Finns det något att göra åt detta?

Högsta domstolen har under hösten kommit med en dom som prövat just en sådan fråga. Utgångspunkten var att parterna hade kommit överens om att hantverkarfirman skulle utföra måleriarbete på löpande räkning för 250 kr per timme. I övrigt fanns inte någon överenskommelse om priset. Efter att jobbet var klart krävde hantverkaren ersättning med 136 000 kr för arbete under 544 timmar. Konsumenten gick med på att betala 62 500 kr motsvarande 250 timmars arbete.

Högsta domstolen konstaterade att konsumenttjänstlagen skulle tillämpas och att det då är hantverkaren som måste bevisa att det begärda priset är skäligt. Hantverkaren åberopade tidsredovisning som visade vilka som jobbat, hur många timmar som de skulle ha lagt ner och när arbetet hade utförts, totalt just 544 timmar. Högsta domstolen tyckte inte att det var tillräckligt. Eftersom det inte av tidsredovisningen framgick vilket arbete som hade utförts eller hur den redovisade tiden fördelade sig på olika arbetsmoment så ansågs det svårt att enbart av de redovisade uppgifterna kunna bedöma prisets skälighet. Som utgångspunkt krävs att underlaget bör göra det möjligt för konsumenten att bedöma det utförda arbetets art och omfattning samt hur priset har beräknats. Man uttalade dock att även en mindre detaljerad redovisning skulle kunna vara av betydelse om den kan läsas tillsammans med ett skriftligt avtal, en offert eller någon annan dokumentation. Om tidsredovisningen varken ensam eller tillsammans med den övriga bevisningen kan ge någon klar bild av vilket arbete som utförts och hur tiden fördelats på olika arbetsuppgifter så räcker inte det som bevisning. Sammantaget gav utredningen alltså inte tillräckligt stöd för att bedöma om det varit befogat att lägga ned det antal timmar som hantverkaren krävde betalning för. Man hade då inte lyckats bevisa att det begärda priset var skäligt. Domstolen bestämde istället att betalning skulle utgå med det belopp som konsumenten tyckte var skäligt, 62 500 kr.

Slutsatsen av detta är att det är viktigt att ha ett bra avtal i grunden. Se till att bestämma inte bara timpriset utan också vilket arbete som ska utföras, hur många timmar som det kan handla om för de olika arbetsmomenten och gärna också när arbetet ska utföras. Se till att avtala skriftligt. Ett tydligt avtal i grunden förhindrar många gånger att det blir tvist efteråt. Och om det skulle bli tvist har både konsument, hantverkare och domstol bättre möjlighet att bedöma vad som är rimligt. Och det är till fördel för alla parter.

Krönika av advokat Christer Ärlestig, publicerad i Umeå tidning 2017-02-08.